Dricka ur livets källa

 

När jag var ute vid Kolebäcken på påskdagen och skrev om det i inlägget Busväder och risiga påskägg sa jag att jag skulle återkomma med att berätta varför jag tog med mig vatten ifrån bäcken. Nu är det dags!

Anledningen hänger ihop med matlagningen i allmänhet och riskokning i synnerhet. Förra äventyret var tänkt att prova min större ryggsäck med mer packning och att öva på det med att koka perfekt japanskt kortkornigt ris ute, allt detta för att förbereda att vara ute längre period än dagstur. Koka riset kräver mycket vatten i förhållande till mycket annat som kan tillagas. Det ska sköljas två gånger, sedan blötläggas och efter det koka i vatten. Det blir att byta vatten fyra gånger. Kan man då hitta ett eller par ställen i naturen där bra vatten finns på plats slipper jag bära massa vatten med mig.

Med tanke på hur grönt vattnet i från Kolebäcken såg ut när jag fyllt petflaskan kunde jag hält ut det igen i stället för bära med mig det hem. Nyfikenheten tog överhand och jag tog hem det och kokade det i fyra minuter dagen efter och provsmakade. Det blev liksom ett dagen efter skogsbad efter skogsupplevelsen på plats dagen innan. Man ska ju inbjuda sig själv att ta in naturen med alla sinnen så, Skål! Hur smakar Kolebäcken då? Om jag ska försöka sammanfatta dess bouquet på ett Bengt Frithiofssonskt sätt skulle jag säga stark humuskaraktär med inslag av mossa och eftersmak av champinjon. Kanske inte helt förvånande då den lilla bäcken ringlar igenom barrskog med mycket mossa. De tre munnarna jag sippade på ur glaset var inte vedervärdigt men inget jag vill ha som dricka eller smaksättning på riset. Är nog inte många människor som vet hur Kolebäcken smakar av egen erfarenhet. Jag ska skaffa ett vattenfilter och prova filtrera det nästa gång.

På återseende!

Relaterat inlägg: Busväder och risiga påskägg, Filtrera livets källa.

Att skriva sitt namn på japanska

 Hejsan,

Detta blir ett inlägg som jag inte tänkt mig att skriva utan ämnet snubblade på mig under dagen. Det här kommer att bli mitt andra inlägg på bloggen som omfattar mitt namn på japanska. Första gången var för några år sedan då jag döpte mig själv med ett Dharma-namn som den hobbymunk jag är. Varför? Jo, för att ingen annan gav mig ett sådant namn döpte jag mig själv till Hanaryū (Blomsterdrake) i inlägget Mitt namn är?

Nu blev det alltså återigen tillfälle att leka med namn på japanska. Skoj, för på den här bloggen gillar vi japanskt! Vi tar det från början.

Det hela började med att en vän hade hittat ett Facebook-inlägg på Rix Morronzoo där man med en tabell kunde bokstav för bokstav översätta sitt personnamn till japanska. Vännen delade sitt översatta för- och efternamn på sin vägg och det såg ut som ett aprilskämt, inte klokt någonstans.

Här jag ska visa mitt namn Pierre Eriksson översatt till japanska enligt Rix FM-style: Nokikushishiku Kushikimeariarimoto.

Folk skrev i kommentarsfältet på Rix FMs Facebooksida att namnen var för långa och tyckte japaner verkade lite knäppa. Skulle jag stöta på en japan och presentera mig med detta skulle denne nog också tycka att jag var knäpp.

Eftersom bollen var i rullning och jag älskar det japanska tänkte jag göra något konstruktivt av detta elände och berätta seriöst efter bästa förmåga om japaners sätt att skriva.

Lite om japanska sätt att skriva

Kanji är skrivtecken som japan har lånat i från kinesiskan. Kanji består av förenklade bilder som beskriver ord. Exempel sol skrivs med tecknet ⽇ som symboliskt presenterar en uppåtgående sol. Ordet mellan skrivs med tecknet 間. Visst ser man tydligt solen mellan dörrarna? Tecknet för mitten är kanske tydligaste exemplet och självförklarande 中. Kanji är det vanligaste och mest accepterade sättet att skriva inhemska personnamn på. Tillexempel namnet Maiko kan skrivas på olika sätt och då få olika betydelser. Maiko skrivet 茉莉子 betyder Jasminbarn.

Hiragana (kvinnlighand) är ett fonetiskt skrivsätt som används främst till att komplettera kanji i text då japanskan skiljer sig från kinesiskan. Det känns igen på sin mjukare mer runda stil. Ett exempel på hiragana är tecknet No の som används som motsvarighet till vårt genetiva s. Solens mitt kan alltså skrivas ⽇の中. I vissa fall kan även inhemska personnamn skrivas i hiragana. Maiko skulle då bli まいこ och stavas på detta sätt oavsett vilka kanji man använder då hiragana är fonetiskt och bygger på uttal.

Katakana (manlighand) Bygger på samma fonetiska grund som hiragana men skrivs med mer kantiga tecken som ser mer maskulina ut i kontrast till de mer runda i hiragana. Katakana används till att skriva utländska låneord som tillexempel öl lånat från engelskans beer. Det stavas ビール och uttalas då som Biru. Även utländska namn på person stavas med katakana och dit kommer vi strax.

Lite om namn på Japanska

Japan skiljer sig lite från oss. Där är familjen det viktigaste och individen mer sekundär. Därför börjar Japaner tvärtemot oss med familjenamnet först. Jag är alltså Eriksson Pierre där och inte Pierre Eriksson. Eftersom hiragana och katakana bygger på fonetik (ljudning) är det kanske bra att man väljer tecken som låter mest likt hur man själv skulle uttala sitt namn.

Mitt namn på japanska

Använder man av teckentabellen för katakana i bilden ovan och börjar med efternamnet skulle mitt namn kunna uttalas som E-Ri-Ku-So-N Pi-E-Ru och skrivas (enligt Google översätt) エリクソン ピエール .

Om man tar det i den ordning som vi är van alltså skriver Pierre Eriksson vad låter mest autentiskt japanskt?

Pieru Erikuson eller Nokikushishiku Kushikimeariarimoto?

Mer att läsa: Katakana på Wikipedia, Tabell över katakana som PDF.

Relaterat inlägg: Mitt namn är?

Busväder och risiga påskägg

 I går hade jag tänkt att gå ut i naturen och göra nytt försök att koka ris i naturen för att fira påsk. Denna gång skulle jag ta med mig en riktig rostfri gryta med tjock botten och även köpt en annan gasbrännare som pallar den tyngre vikten. Alltså planen var mer typ hemmakök än lättviktscamping.

Som ni märker på hur jag beskriver planen blev det inte riktigt som planerat. Det tidiga vårvädret var som vanligt nyckfullt och ombytligt och satte käppar i hjulet. Morgonen och förmiddagen var relativt bra med mestadels sol även om vissa vindbyar var friska och kyliga. Temperaturen var kring 10 grader. Jag packade min 60 liters ryggsäck full med saker för att sätta upp ett helt läger och ryggsäcken landade nog på minst 20 kg med alla icke lättviktiga prylar.

Efter lunch gick jag till affären och köpte avokado, salladslök, champinjoner, jordnötter och salt. Ris hade jag sedan tidigare och vegansk misosoppa köpte jag på jordklok.se. Där köpte jag även sån där trevlig deodorantsalva för oss som inte vill dränka armhålorna i aluminium. Man luktar inte direkt smultron när man ska släpa ett helt shakuhachi nomadläger i ryggsäck flera kilometer. Jag luktade inte smultron med den nya deon heller men väl lavandel. När jag väl online-shoppade soppbas och deo köpte jag även en begagnad och trasig kokosnöt för miljöns skull (mer om det i annat inlägg).

I affären när jag köpte de färska ingredienserna hittade jag ett superbilligt fynd utanför min inköpslista. Det var på ölhyllan där de sålde ut öl av märket Corona superbilligt. Antar att inte många är sugna på Corona öl dessa dagar. Jag är en rätt rationell människa och förknippar inte det mexikanska ölet som funnits långt före pandemin med det virus som fått dela dess namn. Dessutom är jag nyfiken och aldrig testat ölet så med nedsatt pris och allt tog jag en flaska. 

När allt var packat och inhandlat var det dags att vandra av och då var klockan runt 14-snåret. Medan vandrade blev solen allt mer frånvarande och vinden mer påtaglig. Väl framme var himlen täckt av tjocka moln och den tilltagna vinden var mer eller mindre konstant och temperaturen droppat med två grader. Det verkade som busväder var på gång! Det kändes inte som läge att packa upp allt och dra igång så jag satte mig och försökte lära mig och öva på inledningen på Haru no Ogawa (春の小川) som är en japansk folksång som fritt kan översättas till "En ström på våren" och handlar om en flod om våren. Det har spekulerats om vilken flod det gäller då kompositören inte nämt det, men en teori är att det rör sig om Shibuyafloden som rinner igenom centrala Tokyo och närheten av där kompositören Takano Tatsuyuki levde när han skrev visan 1912. Det blev dock ingen vårkänsla trots att jag satt och spelade intill vårströmen i Kolebäcken. Tvärtom blev det mörkare och mörkare och jag kände att regnet närmade sig så jag hällde ur det medtagna vattnet för matlagningen och blev 4 kg lättare. Fast jag tog en halvliter av bäckens vatten med hem (mer om det i annat inlägg), så i praktiken blev jag bara 3,5 kilo lättare nu när jag undflydde regnet hemåt.

En timme efter nått hemmet började det regna kraftigt som fortsatte ihärdigt hela kvällen och natten då det övergick till snö och hagel allt medan det blåste så det ven om husknutarna. Mat behövde jag ju en då så jag lagade det jag tänkt ute hemma i köket. Menyn som ses på bilden består av följande:

Misosoppa (味噌汁) med salladslök och champinjoner. Soppan var färdig i portionsförpackning förpackade om sex portioner. Bara att värma vatten och röra ut mixen och tillsätta löken och svampen. Traditionellt är buljongen i misosoppa gjord på fisk (Japan är trots allt en önation i Stilla havet) och därmed inte speciellt vegansk. Man kan dock göra buljong på Kombu (alg) och- /eller Shiitakesvamp. Det jag använde var färdig pulversoppa lagad med detta allternativ.

Vill man laga vegansk misosoppa från grunden finns ett tips på recept via länken.

Onigiri (お握りeller japanska risbollar är nästan som det låter, bollar av ris, men bara nästan. Först innehåller de oftast mer än bara ris och de kan ha fler former än runda. Mina innehåller fyllning av avokado (påskigt enligt mig) och krossade jordnötter rostade i honung och försök till att vara äggformade (för att det är påsk och jag vill ha risiga påskägg). Riset är rätt formbart när det är fortfarande är lite varmt och man fuktar händerna i ljummet vatten och tar lite salt på dem. Saltet ger även lite extra smak och krispighet till ytan. De två prickiga är dessutom rullade i rostade sesamfrön.

Onigiri har mycket gamla anor och var ofta mat ute på fältet när samurajerna var ute och krigade. Numer är det ett populärt alternativ på mer fredligare aktiviteter som picknick eller resor.

På det hela en bra påsk och jag hoppas du är nöjd med din också.

På återseende!

Relaterade inlägg: Dricka ur livets källa, Skål, kokosnöten är inte hel!.

Käka samuraj? Ramenvisst!

Ny lördag och nya tilltag! Stärkt efter förra lördagens framgång med att tillaga Ernst ger jag mig på att koka samuraj. Som vanligt ingen panik! Det är ingen riktig samuraj jag ska koka. Inte för att jag inte skulle våga utan för det här med att samurajer är utrotade sedan Meijirestaurationen år 1868, samt återigen detta dilemma med karma-poängen.

Vad som däremot finns att hitta och koka och som inte påverkar karma negativt är denna snabb-ramen kallad "Samurai Ramen". Ramen är namn på en japansk nudelsoppa och just denna är helt vegansk. Nu tänker ni kanske bakom min rygg att jag är helt knas då ramen-nudlar är gjorda av vete. Det är helt sant men det är inte själva nudlarna som är oveganska utan buljongen de simmar i för att bli en soppa. Den är traditionellt kokad på märgben från nöt, gris, höns eller gjord på flingor av torkad fisk.

Visserligen kan man finna ramen billigare och enklare som är vegansk, exempelvis vissa sorter av det välkända märket Samyang Ramen som finns i nästan varje lokal matvaruaffär. Vad man inte slipper undan med dessa är palmolja och massa MSG. Vad är MSG och varför är det inte bra kanske någon undrar? Det är ett ämne som finns naturligt i många grönsaker som kroppen behöver, MEN som vanligt som med allt annat i en lagom dos. Får man i sig för mycket kan man få problem. Eftersom jag toppar min veganska ramen med grönsaker är det ju dumt med massa extra tillsatt. För den som vill läsa mer lämnar jag denna länken till Livsmedelsverket.

Ingredienser inköpta på Drakfrukt.se

• Samurai Ramen vegan.
• Shiitakesvamp på burk som topping. Köpte dem som konserv för enkelhetens skull fanns även som torkad. Hade föredragit vanlig färsk skogschampion med facit i hand.
• Svarta och vita rostade sesamfrön som topping.

Ingredienser köpta på den lokala ICA-affären för topping

• Salladslök.
• Majs.
• Rädisor.
• Rödpaprika.

Ochazuke på Ernst

 Nej, var lugn nu jag har inte kokat Ernst Kirchsteiger. Inte för att jag inte vågar då han ser rätt beskedlig ut utan jag tänker mest på hur uselt mitt nästa liv skulle bli med de karma-poäng det skulle generera. När jag skriver att jag ska göra ochazuke på Ernst menar jag att jag ska göra ochazuke på hans jul-te. Jag köpte en burk av hans julte på jobbet några veckor innan jul och har en del kvar som jag gått och funderat på att göra något roligt och annorlunda av.

Helgen blev det tillfälle då planen skulle skridas till verket och jag började redan i går, lördags, men det visade sig inte så lätt att koka ris på ett litet gaskök på ett blåsigt berg. Antingen stormkokade det och när man vred ner lågan för att få det sjuda så släckte vinden lågan. Det slutade med halvkokt ris som började bränna fast i kastrullen. Teet som jag gjort i ordning innan jag började med riset  blev i alla fall bra så jag fick dricka te och äta blodapelsin medan jag funderade ut plan B. Medan jag fikade och funderade ut plan B kom de första tranorna jag sett för året flygandes. Plan B blev att jag sedan på kvällen kokade riset hemma på spisen (nedre vänstra bilden) för att lägga i plastpåse i kylen för att ta med ut och värma i vattenbad dagen efter.

Så i dag efter lunch vandrade jag åter till samma plats för att prova plan B. På den övre högra bilden ser vi påsen med det kokta riset bredvid burken med Ernst Julte. Jag gjorde följande för att klara mig med endast ett kokkärl och uppnå det fantastiska resultatet som övre vänstra bilden visar.

1. Spelade shakuhachi i en timme för övning och att arbeta upp aptiten. Är mer fysiskt än vad man kan tro.
2. Hälla vattnet i termosen i kastrullen och värma vattnet. Tillsätta teet och låta det dra för att sedan hälla det färdiga teet tillbaka i termosen.
3. Skölja ur kastrullen och koka upp mer vatten. När vattnet kokat upp tog jag av kastrullen och stoppade påsen med ris i den och satte på locket.
4. När riset värmts upp så lade jag det i skålen och hällde upp det varma teet i skålen med riset och toppade med övriga ingredienser (mer om toppingen längre ner). 
5. Sista kryddan är att äta denna fantastiska japanska enkla rätten i naturen med effekten av punkt ett kvar i kroppen och sinnet.

Lite om ochazuke

Som ni redan förstått är ochazuke (お茶漬け) en japansk enkel maträtt gjort på kokt ris och Ernst... Oopsan... menade grönt te. Namnet kommer av två sammansatta ord: Ocha (grönt te) och Tsuke (nedsänkt). Som vanligt är japanerna pragmatiska när de döper saker och ting. Rätten brukar inte ätas som huvudmål utan som mellanmål eller nått man äter sent på kvällen eller natten innan man lägger sig. Riset och det gröna teet (om man tillagar det med traditionellt) är milda smaker som ger en skön och bra magkänsla. Det är vad man väljer att ha ovanpå som smaksättare som ger smak och karaktär åt rätten och det kan man välja efter tid och humör. Jag tänker kort gå igenom vad jag hade i min ochazuke i dag

Mitt val av ingredienser

• Yume Nishiki, modernt is av sorten Yoshihikari odlat i Italien på japanskt vis. Sött, aromatiskt och fluffigt men tillräckligt klibbigt för asiatisk stil av matlagning. Bra basris till det mesta.
• Ernst Julte. En teblandning bestående av grönt te kryddat med äpple, kanel, kardemumma och kryddnejlika. Tebladen är stora med fin färg och bra kvalitet. Kryddig! Inget att ha i sin "fluffig magkänsla före sova"-ochazuke.

Topping

• Shiso Ume. Inlagda plommon, mycket smak och sälta något att kanske undvika till natt-ochazuke, annars definitivt något om man vill ha sälta med karaktär. Jag pillade ur kärnorna innan la dem ovanpå riset.
• Aonorisjögräs. Hackat i påse. Ett sjögräs passande de flesta rätter som extra krydda.
• Bakauke Senbei. Rostade riskakor med soja smak. Goda med lätt saltsmak, ger lite krispig textur om man smular ner dem och strör ovanpå.
• Sojasås och wasabi-pasta för lite extra touch up. Var försiktig med wasabi-pastan. 

Varorna förutom Ernst Julte är köpt online från lillajapan.se. Jag rekommenderar att handla där.

Vill du bli proffs på ochazuke rekommenderar jag denna sida på Just One Cookbook.

På återseende!

Relaterat inlägg: Skål, kokosnöten är inte hel!.

Vårstädning

 Nu när det är metrologisk vår och snön är borta tyckte jag det var dags att vårstäda lite i ”Da Shakuhachi camp”. Jag är ju trots allt den yttersta ansvariga över att det låg en trasig bänk och drällde under snön som visats i tidigare inlägg. Var ju trots allt jag som byggde den. Så nu har jag byggt om den från trasig bänk till vedhög. Tur att man är händig!

Som jag skrivit innan så misstänkte jag att någon hade haft sönder den, och trodde att denna någon måste ha varit en person. Vid närmare undersökning verkar det mer troligt att denna någon är naturen själv. Jag knöt ihop den med hampasnöre så att naturen skulle kunna återta den fall ingen längre använde den. Jag trodde bara att det inte skulle gå så fort, men de lilla rester jag fann av snörena var supersprött och föll i mindre bitar när man tog i dem. Jag vill heller inte bygga en ny med exempel polyestersnören som kan ställa till det för djuren i framtiden. 

Det blev även en stund med te innan hemgång i solnedgången. 

Kaeru som får en säkert hem

 

I språk finns det många ord som antingen stavas lika eller uttalas lika. Ett exempel från vårt eget språk är Rosa som både är en färg och ett kvinnonamn. Japanska är inget undantag från detta och ordet Kaeru är just ett sådant.

Kaeru betyder dels groda (蛙) och dels att återvända (帰る). Denna dubbla betydelse har gett grodorna status som lyckobringare i japansk kultur. Det är exempelvis inget ovanligt att där ha en lyckoamullet i form av en groda i portmonnän och pengarna man spenderade ska ge avkastning och återvända. Något annat som var populärt längre tillbaks i tiden var att ge någon som skulle ut på lång resa en levande groda i en bur för att bringa lycka över resan.

Jag är ju en litegrann en självutnämnd komusō, en historisk form av zenbuddhistiska munkar som vandrade riket runt och spelade shakuhachi för allmosor och vägen till upplysningen. Det är alltså med det senare exemplet ovan jag nu har en silvergroda i form av ett smycke runt halsen. Jag tänkte att det är taskigt mot en levande groda att bli släpad på inlåst i en bur och att det säkert medför massa minus på karma-kontot.

Det är minst ett år sedan jag köpte smycket från sajten Etsy och en amerikansk silversmed vars namn jag inte minns som sålde sina varor därigenom. När den kom var den medföljande silverkedjan för kort, när jag sedan fick tummen ur och hittade en silverkedja av bra längd brast denna på mindre än ett dygn utan fastna i något. Efter det blev grodan liggandes fram tills nyligen då jag börjat bära den som på bilden i ett nylonsnöre.

Men funkar det då? Klart det gör. Som Benjamin syrsa sjunger:

"Ser du stjärnan i de blå? Allt du önskar kan du få Om ditt hjärta har begärt Vad du har kärt"

Det fina är att det egentligen inte behövs stjärnor eller amuletter, människan har fått av naturen en förmåga att skapa sin egen verklighet och den brukar kallas för Attraktionslagen (Law of Atraction på engelska) och gör det möjligt för oss att få vad vårt hjärta begär. Tillexempel utvecklar många hypokondriker så småningom den sjukdom de tror de har. Andra har varit svårt sjuka och alla har dömt ut dem men de visar att alla har fel. Så var noga med vad ni önskar det påverkar er. Själv tror jag att jag alltid kommer fram och gör det med stil med en silvergroda runt min hals.