Skål, kokosnöten är inte hel!

 

När jag skrev inlägget Busväder och risiga påskägg skrev jag att jag även hade köpt en trasig kokosnöt. Jag tänkte prata lite om den nu.

Som ni säkert listat ut med hjälp av titeln och bilderna så är den trasiga kokosnöten en restprodukt från kokosindustrin där skalet förvandlats till en liten vacker skål i stället för eldats upp som skräp. Det är nog bara Povel Ramel som har problem med att öppna kokosnötter med tanke på att det finns så många produkter på marknaden som innehåller eller består av kokos. Det måste vara massa skal som eldas till ingen nytta.

Detta har det belgiska företaget Bambaw, mest kända för sina bambuprodukter de säljer som ersättning för plast och engångsartiklar, tagit fasta på och köper kokosnötskal från Bali och gör skålar av dem. 

Jag kom av en slump i kontakt med dessa skålar när var inne på sidan Jordklok.se och handlade bland annat den veganska misosoppan jag hade till mina risbollar i inlägget jag nämnde ovan. Jag hade redan sedan tidigare sneglat på mörkare skålar som komplement till den vita i plast som synats här på bloggen. Jag fastnade för konceptet att återvinna naturmaterial i stället för ytterligare en i plast. Dessutom är varje skål eftersom den inte är maskinellt och industriellt framtagen helt unik, precis som naturen har gjort mig unik.

Det stod i beskrivningen att skålen skulle rymma mellan 500 och 600ml (varje skål är ju unik och därför finns variationen). Min rymde exakt innehållet av en 50cl petflaska och då var den fylld till bredden. Min skål är alltså på den mindre änden på skalan och jag hade gärna sett att den rymt lite mer. Den duger dock bra som ramenskål som synes på bilden. 

Det blev alltså snabbramensoppa i dag som premiär för skålen. Varför just dessa femkronors koreanska snabbramen var för att jag ville testa en grej ytterligare. Jag hade nämligen läst om ett trick som japanska studenter kör med för att piffa upp sin snabbramen, nämligen att slänga med en tepåse i vattnet när man kokar. Jag har inga tepåsar men något bättre, nämligen en tekula för löste efter behag. Den fyllde jag med lagom mycket Ernst Julte (den som jag tidigare använde i Ochazuke.

De japanska studenterna har rätt och Björn Ranelid skulle nog ha utbrustit i ett högt men ödmjukt "Herrrrrrrrrrrre Guuuud vilken skillnad". Så tekulan åker med nästa gång det vankas snabbramen.

På återseende!

Länkar till skålen: Jordklok.se, Bambaws hemsida.

Länkar till tipset med att koka med te: Foodbeast.com, Soranews24.com.

Relaterade inlägg: Busväder och risiga påskägg, Ochazuke på Ernst.