Så frön för Bonchi

 I dag startade jag ett nytt sidoprojekt här på Shakuhachidagboken genom att så några frön. Dygnet har många timmar och veckan många dagar så det finns tid att göra fler saker med japansk anknytning än spela shakuhachi och laga japansk mat utomhus. Detta projekt har även en liten anknytning till matlagning så de kan bindas samman.

För lite mer än en vecka snubblade jag över något som kallades för Bonchi som är ett sammansatt ord av Bonsai och Chili. Bonsai är konsten att odla miniatyr växter på ett fat eller liten kruka och få dem att se stora och gamla ut. Om man förvandlar en chiliplanta till en bonsai får man en chilibonsai eller som de populärt kallas för en Bonchi. 

Jag har haft en bonsai, en kinesisk alm, för många år sedan. Jag köpte den i en handelsträdgård i Varberg. Vad jag inte visste om bonsai då var att just kinesiska almer ofta massodlas i stora ”bonsaifabriker” och drivs upp väldigt hårt och skickas ut till försäljare ofta halvsjuka och till och med redan döendes. Min var tyvärr en sådan och den dog och jag hade inte kunskapen och erfarenheten att rädda den. Därför bör man inte köpa en bonsai från annat än sådana som hängivet själva sysslar med hobbyn och odlar bonsai för sig själva och säljer av dessa. Detta gör oftast att en bra och frisk bonsai kan vara en dyr investering då det tar många år och mycket arbete att driva upp en hälsosam bonsai. Ett långsamt växande träd är sedan väldigt känslig för nybörjarmisstag och det tar lång tid att rätta till dem. Trädsorter man oftast finner som bonsai har allt annat än bråttom att utvecklas då de kan leva hundratals år. En chili däremot i den vilda ursprungliga formen däremot har "bara" 30-50 år att hinna leva fullt ut om den har tur och odlade sorterna högst 15 år. Som perspektiv - 15 år är den ålder ett träd kan börja likna en utvecklad bonsai.

Det är här en bonchi blir extra intressant för en nybörjare som vill lära sig att sköta och forma en bonsai. Man kan köpa en chiliplanta billigt eller som jag försöka odla upp plantor från frön. Chilibusken växer relativt fort och tål kraftig beskärning vilket gör att misstag lättare går att fixa.

Jag köpte en påse frön på jobbet och några såkrukukor vilket inte är en stor ekonomisk investering. Påsen innehöll sex frön och jag blötlade den i går. Ett frö försvann någonstans i hanteringen så det är fem frön som planterades i dag.

Planen är att de plantor som gror sedan ska få växa så stora de kan på balkongen fram tills det blir risk för frost i höst. Då ska de som klarar sig så långt beskäras ner och planterar som bonsai och flytta in. Förhoppningsvis blir detta projekt mer än ett enda inlägg. 

Här är en länk till sidan som fångade mitt intresse och som den intresserade kan lära sig mer om bonchi på: https://www.fatalii.net/Bonsai_Chiles_Bonchi.

Lycka till om du också börjar odla bonchi och på återseende!

Nästa inlägg: Bonchi två veckor in.

Filtrera livets källa

 

Den som har hängt med vet att jag under påskhelgen var iväg till Kolebäcken för att utforska möjligheten att använda den som en källa till vatten att dricka. Jag var ju inte helt nöjd med vattenkvaliteten och planerade då att köpa ett vattenreningsfilter och återvända. Jag beställde ett Sawyer Mini-vattenfilter som kom i veckan. 

Ute kändes det precis som vädret under påsken med under 10 grader varmt och kall frisk nordanvind samt halvklart. Förutom att jag hade ett vattenreningsfilter i ryggsäcken samt att ryggsäcken var mindre och lättare var den enda skillnaden att det var något grönare ute. De tidiga träden har bladen precis slagit ut och prydnaskörsbärsträden hemma på innergården sover än. Vid den här tiden på senare milda år har de varit igång och blommat i slutet av april. 

Vid Kolebäcken är det mest barrträd och de ändrar sig inte mycket ändå från gång till annan. Jag filtrerade vattnet när jag kom på platsen där jag tog vatten förra gången. Tycker att den behöll mycket av den gröna färgen ändå men bismaken blev påtagligt mindre. Jag tillagade Ramen på det filtrerade vattnet och smakförstärkt med Ernst Julte maskerades  vattnets svaga färgning och skogssmak ändå och soppan smakade som den brukade. Jakten på den bästa lägerplatsen med tillgång på bra vatten fortsätter. Nästa gång kommer jag troligen att söka efter Hällesjön en plats jag aldrig varit på, vilket gör jakten på en livskälla att dricka ur ännu mera äventyrligt. Det gäller att leta fram kompassen och silverputsen så jag kan putsa upp ’komma hem-grodan’ runt halsen.

På återseende!

Relaterade inlägg: Att dricka ur livets källa.

Skål, kokosnöten är inte hel!

 

När jag skrev inlägget Busväder och risiga påskägg skrev jag att jag även hade köpt en trasig kokosnöt. Jag tänkte prata lite om den nu.

Som ni säkert listat ut med hjälp av titeln och bilderna så är den trasiga kokosnöten en restprodukt från kokosindustrin där skalet förvandlats till en liten vacker skål i stället för eldats upp som skräp. Det är nog bara Povel Ramel som har problem med att öppna kokosnötter med tanke på att det finns så många produkter på marknaden som innehåller eller består av kokos. Det måste vara massa skal som eldas till ingen nytta.

Detta har det belgiska företaget Bambaw, mest kända för sina bambuprodukter de säljer som ersättning för plast och engångsartiklar, tagit fasta på och köper kokosnötskal från Bali och gör skålar av dem. 

Jag kom av en slump i kontakt med dessa skålar när var inne på sidan Jordklok.se och handlade bland annat den veganska misosoppan jag hade till mina risbollar i inlägget jag nämnde ovan. Jag hade redan sedan tidigare sneglat på mörkare skålar som komplement till den vita i plast som synats här på bloggen. Jag fastnade för konceptet att återvinna naturmaterial i stället för ytterligare en i plast. Dessutom är varje skål eftersom den inte är maskinellt och industriellt framtagen helt unik, precis som naturen har gjort mig unik.

Det stod i beskrivningen att skålen skulle rymma mellan 500 och 600ml (varje skål är ju unik och därför finns variationen). Min rymde exakt innehållet av en 50cl petflaska och då var den fylld till bredden. Min skål är alltså på den mindre änden på skalan och jag hade gärna sett att den rymt lite mer. Den duger dock bra som ramenskål som synes på bilden. 

Det blev alltså snabbramensoppa i dag som premiär för skålen. Varför just dessa femkronors koreanska snabbramen var för att jag ville testa en grej ytterligare. Jag hade nämligen läst om ett trick som japanska studenter kör med för att piffa upp sin snabbramen, nämligen att slänga med en tepåse i vattnet när man kokar. Jag har inga tepåsar men något bättre, nämligen en tekula för löste efter behag. Den fyllde jag med lagom mycket Ernst Julte (den som jag tidigare använde i Ochazuke.

De japanska studenterna har rätt och Björn Ranelid skulle nog ha utbrustit i ett högt men ödmjukt "Herrrrrrrrrrrre Guuuud vilken skillnad". Så tekulan åker med nästa gång det vankas snabbramen.

På återseende!

Länkar till skålen: Jordklok.se, Bambaws hemsida.

Länkar till tipset med att koka med te: Foodbeast.com, Soranews24.com.

Relaterade inlägg: Busväder och risiga påskägg, Ochazuke på Ernst.

Dricka ur livets källa

 

När jag var ute vid Kolebäcken på påskdagen och skrev om det i inlägget Busväder och risiga påskägg sa jag att jag skulle återkomma med att berätta varför jag tog med mig vatten ifrån bäcken. Nu är det dags!

Anledningen hänger ihop med matlagningen i allmänhet och riskokning i synnerhet. Förra äventyret var tänkt att prova min större ryggsäck med mer packning och att öva på det med att koka perfekt japanskt kortkornigt ris ute, allt detta för att förbereda att vara ute längre period än dagstur. Koka riset kräver mycket vatten i förhållande till mycket annat som kan tillagas. Det ska sköljas två gånger, sedan blötläggas och efter det koka i vatten. Det blir att byta vatten fyra gånger. Kan man då hitta ett eller par ställen i naturen där bra vatten finns på plats slipper jag bära massa vatten med mig.

Med tanke på hur grönt vattnet i från Kolebäcken såg ut när jag fyllt petflaskan kunde jag hält ut det igen i stället för bära med mig det hem. Nyfikenheten tog överhand och jag tog hem det och kokade det i fyra minuter dagen efter och provsmakade. Det blev liksom ett dagen efter skogsbad efter skogsupplevelsen på plats dagen innan. Man ska ju inbjuda sig själv att ta in naturen med alla sinnen så, Skål! Hur smakar Kolebäcken då? Om jag ska försöka sammanfatta dess bouquet på ett Bengt Frithiofssonskt sätt skulle jag säga stark humuskaraktär med inslag av mossa och eftersmak av champinjon. Kanske inte helt förvånande då den lilla bäcken ringlar igenom barrskog med mycket mossa. De tre munnarna jag sippade på ur glaset var inte vedervärdigt men inget jag vill ha som dricka eller smaksättning på riset. Är nog inte många människor som vet hur Kolebäcken smakar av egen erfarenhet. Jag ska skaffa ett vattenfilter och prova filtrera det nästa gång.

På återseende!

Relaterat inlägg: Busväder och risiga påskägg, Filtrera livets källa.

Att skriva sitt namn på japanska

 Hejsan,

Detta blir ett inlägg som jag inte tänkt mig att skriva utan ämnet snubblade på mig under dagen. Det här kommer att bli mitt andra inlägg på bloggen som omfattar mitt namn på japanska. Första gången var för några år sedan då jag döpte mig själv med ett Dharma-namn som den hobbymunk jag är. Varför? Jo, för att ingen annan gav mig ett sådant namn döpte jag mig själv till Hanaryū (Blomsterdrake) i inlägget Mitt namn är?

Nu blev det alltså återigen tillfälle att leka med namn på japanska. Skoj, för på den här bloggen gillar vi japanskt! Vi tar det från början.

Det hela började med att en vän hade hittat ett Facebook-inlägg på Rix Morronzoo där man med en tabell kunde bokstav för bokstav översätta sitt personnamn till japanska. Vännen delade sitt översatta för- och efternamn på sin vägg och det såg ut som ett aprilskämt, inte klokt någonstans.

Här jag ska visa mitt namn Pierre Eriksson översatt till japanska enligt Rix FM-style: Nokikushishiku Kushikimeariarimoto.

Folk skrev i kommentarsfältet på Rix FMs Facebooksida att namnen var för långa och tyckte japaner verkade lite knäppa. Skulle jag stöta på en japan och presentera mig med detta skulle denne nog också tycka att jag var knäpp.

Eftersom bollen var i rullning och jag älskar det japanska tänkte jag göra något konstruktivt av detta elände och berätta seriöst efter bästa förmåga om japaners sätt att skriva.

Lite om japanska sätt att skriva

Kanji är skrivtecken som japan har lånat i från kinesiskan. Kanji består av förenklade bilder som beskriver ord. Exempel sol skrivs med tecknet ⽇ som symboliskt presenterar en uppåtgående sol. Ordet mellan skrivs med tecknet 間. Visst ser man tydligt solen mellan dörrarna? Tecknet för mitten är kanske tydligaste exemplet och självförklarande 中. Kanji är det vanligaste och mest accepterade sättet att skriva inhemska personnamn på. Tillexempel namnet Maiko kan skrivas på olika sätt och då få olika betydelser. Maiko skrivet 茉莉子 betyder Jasminbarn.

Hiragana (kvinnlighand) är ett fonetiskt skrivsätt som används främst till att komplettera kanji i text då japanskan skiljer sig från kinesiskan. Det känns igen på sin mjukare mer runda stil. Ett exempel på hiragana är tecknet No の som används som motsvarighet till vårt genetiva s. Solens mitt kan alltså skrivas ⽇の中. I vissa fall kan även inhemska personnamn skrivas i hiragana. Maiko skulle då bli まいこ och stavas på detta sätt oavsett vilka kanji man använder då hiragana är fonetiskt och bygger på uttal.

Katakana (manlighand) Bygger på samma fonetiska grund som hiragana men skrivs med mer kantiga tecken som ser mer maskulina ut i kontrast till de mer runda i hiragana. Katakana används till att skriva utländska låneord som tillexempel öl lånat från engelskans beer. Det stavas ビール och uttalas då som Biru. Även utländska namn på person stavas med katakana och dit kommer vi strax.

Lite om namn på Japanska

Japan skiljer sig lite från oss. Där är familjen det viktigaste och individen mer sekundär. Därför börjar Japaner tvärtemot oss med familjenamnet först. Jag är alltså Eriksson Pierre där och inte Pierre Eriksson. Eftersom hiragana och katakana bygger på fonetik (ljudning) är det kanske bra att man väljer tecken som låter mest likt hur man själv skulle uttala sitt namn.

Mitt namn på japanska

Använder man av teckentabellen för katakana i bilden ovan och börjar med efternamnet skulle mitt namn kunna uttalas som E-Ri-Ku-So-N Pi-E-Ru och skrivas (enligt Google översätt) エリクソン ピエール .

Om man tar det i den ordning som vi är van alltså skriver Pierre Eriksson vad låter mest autentiskt japanskt?

Pieru Erikuson eller Nokikushishiku Kushikimeariarimoto?

Mer att läsa: Katakana på Wikipedia, Tabell över katakana som PDF.

Relaterat inlägg: Mitt namn är?

Busväder och risiga påskägg

 I går hade jag tänkt att gå ut i naturen och göra nytt försök att koka ris i naturen för att fira påsk. Denna gång skulle jag ta med mig en riktig rostfri gryta med tjock botten och även köpt en annan gasbrännare som pallar den tyngre vikten. Alltså planen var mer typ hemmakök än lättviktscamping.

Som ni märker på hur jag beskriver planen blev det inte riktigt som planerat. Det tidiga vårvädret var som vanligt nyckfullt och ombytligt och satte käppar i hjulet. Morgonen och förmiddagen var relativt bra med mestadels sol även om vissa vindbyar var friska och kyliga. Temperaturen var kring 10 grader. Jag packade min 60 liters ryggsäck full med saker för att sätta upp ett helt läger och ryggsäcken landade nog på minst 20 kg med alla icke lättviktiga prylar.

Efter lunch gick jag till affären och köpte avokado, salladslök, champinjoner, jordnötter och salt. Ris hade jag sedan tidigare och vegansk misosoppa köpte jag på jordklok.se. Där köpte jag även sån där trevlig deodorantsalva för oss som inte vill dränka armhålorna i aluminium. Man luktar inte direkt smultron när man ska släpa ett helt shakuhachi nomadläger i ryggsäck flera kilometer. Jag luktade inte smultron med den nya deon heller men väl lavandel. När jag väl online-shoppade soppbas och deo köpte jag även en begagnad och trasig kokosnöt för miljöns skull (mer om det i annat inlägg).

I affären när jag köpte de färska ingredienserna hittade jag ett superbilligt fynd utanför min inköpslista. Det var på ölhyllan där de sålde ut öl av märket Corona superbilligt. Antar att inte många är sugna på Corona öl dessa dagar. Jag är en rätt rationell människa och förknippar inte det mexikanska ölet som funnits långt före pandemin med det virus som fått dela dess namn. Dessutom är jag nyfiken och aldrig testat ölet så med nedsatt pris och allt tog jag en flaska. 

När allt var packat och inhandlat var det dags att vandra av och då var klockan runt 14-snåret. Medan vandrade blev solen allt mer frånvarande och vinden mer påtaglig. Väl framme var himlen täckt av tjocka moln och den tilltagna vinden var mer eller mindre konstant och temperaturen droppat med två grader. Det verkade som busväder var på gång! Det kändes inte som läge att packa upp allt och dra igång så jag satte mig och försökte lära mig och öva på inledningen på Haru no Ogawa (春の小川) som är en japansk folksång som fritt kan översättas till "En ström på våren" och handlar om en flod om våren. Det har spekulerats om vilken flod det gäller då kompositören inte nämt det, men en teori är att det rör sig om Shibuyafloden som rinner igenom centrala Tokyo och närheten av där kompositören Takano Tatsuyuki levde när han skrev visan 1912. Det blev dock ingen vårkänsla trots att jag satt och spelade intill vårströmen i Kolebäcken. Tvärtom blev det mörkare och mörkare och jag kände att regnet närmade sig så jag hällde ur det medtagna vattnet för matlagningen och blev 4 kg lättare. Fast jag tog en halvliter av bäckens vatten med hem (mer om det i annat inlägg), så i praktiken blev jag bara 3,5 kilo lättare nu när jag undflydde regnet hemåt.

En timme efter nått hemmet började det regna kraftigt som fortsatte ihärdigt hela kvällen och natten då det övergick till snö och hagel allt medan det blåste så det ven om husknutarna. Mat behövde jag ju en då så jag lagade det jag tänkt ute hemma i köket. Menyn som ses på bilden består av följande:

Misosoppa (味噌汁) med salladslök och champinjoner. Soppan var färdig i portionsförpackning förpackade om sex portioner. Bara att värma vatten och röra ut mixen och tillsätta löken och svampen. Traditionellt är buljongen i misosoppa gjord på fisk (Japan är trots allt en önation i Stilla havet) och därmed inte speciellt vegansk. Man kan dock göra buljong på Kombu (alg) och- /eller Shiitakesvamp. Det jag använde var färdig pulversoppa lagad med detta allternativ.

Vill man laga vegansk misosoppa från grunden finns ett tips på recept via länken.

Onigiri (お握りeller japanska risbollar är nästan som det låter, bollar av ris, men bara nästan. Först innehåller de oftast mer än bara ris och de kan ha fler former än runda. Mina innehåller fyllning av avokado (påskigt enligt mig) och krossade jordnötter rostade i honung och försök till att vara äggformade (för att det är påsk och jag vill ha risiga påskägg). Riset är rätt formbart när det är fortfarande är lite varmt och man fuktar händerna i ljummet vatten och tar lite salt på dem. Saltet ger även lite extra smak och krispighet till ytan. De två prickiga är dessutom rullade i rostade sesamfrön.

Onigiri har mycket gamla anor och var ofta mat ute på fältet när samurajerna var ute och krigade. Numer är det ett populärt alternativ på mer fredligare aktiviteter som picknick eller resor.

På det hela en bra påsk och jag hoppas du är nöjd med din också.

På återseende!

Relaterade inlägg: Dricka ur livets källa, Skål, kokosnöten är inte hel!.