Detta har inte så mycket specifikt med shakuhachi att göra men det är japanskt och det är musik, och god musik förtjänar alltid uppmärksamhet. Det finns så mycket bra musik i världen att man upptäcker hela tiden nytt och i den processen även glömmer och sedan återupptäcker artister, låtar och genrer.
Fantastiska enka-sångerskan och skådespelaren Ōta Masoko, mer känd under sitt artistnamn Meiko Kaji är en sådan återupptäckt jag gjorde i går kväll på Youtube som jag vill dela med mig av. Jag upptäckte henne genom Quentin Tarantinos film Kill Bill, där hon i första delen deltar med låten Shura No Hana (Flower of Carnage) som börjar 40:37 i klippet, och i del två med låten Urami Bushi som startar 44:28 i klippet. Dessa två tillsammans med The Lonely Shepherd (också från första delen) av panflöjtisten (alla dessa underbara flöjter) Gheorghe Zamfir spelades sönder av mig efter att ha köpt filmmusiken på CD.
Quentin Tarantino var även påverkad av henne mer än musikaliskt då han uppgivit att filmen Lady Snowblood från 1973, där Meiko spelar huvudrollen och sjunger ledmotivet Shura No Hana har varit en av de många influenserna till sin film.
Jag förstår inte speciellt mycket japanska, men som en kommentar till Youtube-klippet så vackert sammanfattade behöver man inte förstå olika språk för att förstå musik som är hjärtats språk och hjärtats språk är universell:
"Music is the language of the heart and it does not matter where you come from and what language you speak because the language of heart is universal and you will understand it."shaun nazari
Musikgudarna har varit mig nådiga den senaste tiden. Inte bara att jag återupptäcker fantastiska Meiko utan också Guns N' Roses på Ullevi, 60-tals kavalkad med Generation's 60s, Queen-tributefest i Borås och i kväll ska Alcvin bjuda på shakuhachi-spelning på Facebook.
Underbart!
Ps. Bilden är lånad från Flickr där den är publicerad under öppen licens och föreställer Meiko som Lady Snowblood i filmen med samma namn.
