Som jag lovade i mitt förra inlägg Kvällspass med rådjurs- och mistlursljud, har jag nu spelat in lite igen. Känns dock som att det färdiga resultatet inte låter lika mycket mistlur som det känns live. Kanske beror det på att det är fler sinnen involverade på plats där ute i naturen som hjälper till att försätta sinnet i ett annat tillstånd än här på bloggen. Kanske beror det på utrustningen och tekniken jag använder när jag spelar in, eller så är det en kombination. Här är resultatet i alla fall så får ni bedöma själva om ni kan blunda och förnimma en liten båt i dimman. Det är alltså andra gången jag lyckas frambringa tonen D i den nedre oktaven, så med den jätteovana som ännu finns är det svårt att hålla tonen jämn och ren, vilket förtar mistlurskänslan lite ibland.
Precis som i det förra inlägget jag refererar till tog jag en bild på vägen hem. Har inte så mycket med själva inlägget att göra men jag tycker den är intressant och en bild gör inlägget trevligare. Det intressanta enligt mig då var mönstret i marken i slänten.
Om
Shakuhachidagboken drivs av Pierre Eriksson som är en medelålders man från Västsverige.
Bloggen handlar om egna framsteg, tankar och äventyr som inträffar kring samvaron med en japansk flöjt.
Vill ni kontakta mig så kan ni skicka e-post till adressen pierre.eriksson3 [at] gmail [punkt] com.
Etiketter
Bloggarkiv
-
▼
2016
(11)
-
▼
augusti
(10)
- Ett namn flera storlekar
- Sjuk av flöjt?
- En flöjt som heter Barbie
- Första försöket till att spela en melodi
- Jenka med shakuhachi
- Mistluren i tonen D - Andra inspelningen
- Kvällspass med rådjurs- och mistlursljud
- Historien före historierna här
- Andra inlägget - Första ljudinspelningen
- Min första publik?
-
▼
augusti
(10)
0 kommentarer :
Skicka en kommentar