Jenka med shakuhachi

Nu kanske ni tror att jag har spelat shakuhachi så att folk kunnat dansa dansen jenka? Riktigt så är det inte, inte i år på denna sida midsommar i alla fall. Det har med det här med inlärningsprocesser påminner om dansen med ett steg framåt och sedan ett steg bakåt innan tar ny fart framåt igen med tre steg. På så vis bromsas framåtskridandet upp men aldrig står still.

Igår var jag ute och övade och det gick jättebra. För första gången kunde jag med säker ton röra mig upp och ner för hela skalan i nedre oktaven. Därmed uppnådde jag mitt egna mål att nå innan jag skulle börja söka reda på en lärare. I och med att det gick så bra i går gick jag i väg i dag på eftermiddagen för att öva med en känsla med självförtroendet att det skulle gå ännu bättre. Jo tjena! Första tio minuterna fick jag inte en enda ton och när det lossnade så gick det inte få ljud längre än till andra hålet. Efter en halvtimme fick jag fram halvtaskit ljud även med tredje och fjärde hålet täckta. Sedan hände något och vips gick det lika bra som i går utan att jag ändrade nämnvärt på någonting alls. Då hade det gått fyrtio minuter!

Det hela slutade i alla fall bra! Resten av tiden blev det skala och jag avslutade med något som liknade melodi. Jag ville prova spela Blinka lilla stjärna eftersom det är enda nybörjarlåten jag kan i huvudet på flöjt. Problemet är bara det att en femhålig shakuhachi är gjord för pentatonisk skala medans Blinka lilla stjärna har lite fler än fem toner. Antagligen på grund av detta lilla problem som man i stället blir rekommenderad att öva på Mary had a little lamb om man söker på nätet efter en västerländsk nybörjarvänlig låt. Jag får studera in den så jag kan öva på den i stället.