Shakuhachi rockar hårt igen!

Hej!
För en tid sedan skrev jag ett inlägg om Wagakki band och länkade in en video till en av deras hårdare folk metal-låtar Ikusa. Syftet förutom att visa modern bra musik innehållandes shakuhachi var att visa att shakuhachi duger till så mycket mer än bara meditativ zen musik. Här kommer ett ytterligare exempel på detta!

Denna gång lyfter jag fram en låt som är äldre än Wagakki bands Ikusa och mer traditionellt västerländsk men fortfarande håller sig inom subgrenarna till metalmusik. Låten jag pratar om är Nobody's  Listening med Linkin Park från deras album Meteora från 2003.

På den låten är det multiinstrumentalisten David Zasloff som fick äran att spela shakuhachi till samplingen till låten. David är en shakuhachiflöjtist som liksom jag började sin karriär inom instrumentet som självlärd i sex år innan han formellt började ta lektioner för en traditionell lärare, vilket har satt hans unika prägel på musiken. Eftersom jag identifierar mig  med honom hade jag tänkt återkomma till honom i en separat postning längre fram.

Linkin Park är än av de grupper som med sin dominans inom musiken på början 2000-talet har lämnat intryck och påverkat mig och säkert de flesta som var relativt unga då. Därför är jag lite glad att de platsar in på denna bloggen och denna post skrivs med en hedrande tanke till bandets bortgångna sångare Chester Bennington som tragiskt lämnade oss allt för tidigt i somras.

Sökte sensei fann nybörjare

Hallå!

Som ni kanske minns skrev jag i somras ett inlägg döpt till Jakten på sensei. Jag kände mig då stagnerad och kände att jag inte kunde driva på min egen utveckling på egen hand. Jag skrev brev till en engelsk shakuhachilärare och fick kontakt men inget svar på mitt sista mejl. Jag bestämde mig ge honom tid att svara innan jag sökte vidare. Under den tiden kom jag fram till att jag var på rätt väg fortfarande på egen hand och att stagneringen berodde inte på kvaliteten på mina övningar utan på kvantiteten. Jag behövde träna oftare för att ta mig märkbart längre på en given tid.

Visserligen insåg jag att jag behöver en sensei (lärare på japanska) för att så småningom om kunna spela något som påminner om traditionellt japanskt och att det är bra att ha någon att vända sig till. Har dock enda sedan augusti varit fullt upptagen med mitt stilla nattprojekt som snart måste sitta ok för inspelning och varit nöld med detta. Jag tror jag kan hålla tidsplanen.

Enda sedan första kontaktförsöket med en lärare har jag haft en plan B och Plan C och följt andra personer än denna engelsman på sociala medier. En av dessa andra personer är den japanbördige kanadensaren Alcvin Ramos som jag tidigare postat här i samband med att jag valde en höstmelodi att presentera i oktober. Var lite av en slump (eller är det?) att jag fick chansen att få in en fot i shakuhachigemenskapen. Alcvin lade ut en post på Facebook i mitten på oktober att han skulle livestreama en gratis nybörjarkurs, vilket han gjorde och jag var där liksom andra mer etablerade elever och vänner till honom. Tyvärr kunde jag inte blåsa med honom vid det tillfället då lektionen var för sent svensk tid om man inte vill bli vräkt, så jag iakttog och kommenterade och gick igenom övningarna dagen efter. En av kommentarerna jag skrev var att jag hade svårt att blåsa kan (andra oktaven) och han sa att han kanske tar upp det i en uppföljare.

Måndagen efter såg jag ett nytt inlägg från Alcvin där han skrev att på torsdag skulle han åter livestreama och då ta upp grundläggande toner. Jag vart lyrisk, först aikido på onsdagen och dagen efter en shaku-lektion, vilken vecka jag hade framför mig!

Torsdagen kom och denna gången var tiden inte så sent på kvällen så jag kunde öva tillsammans med honom, dock utan han kunde höra mig, men jag hörde oss båda i mitt rum och det var första gången jag blåst shakuhachi tillsammans med någon, jag var inte längre en ensamvarg i shakuhachiuniversumet! Speciellt inte när jag efteråt tog mod att skicka en vänförfrågan till Alcvin och han accepterade plus efter det fick jag tillbaka två vänförfrågningar från två andra mycket kompetenta shakuhachispelare som också är vän med honom. Åter till lektionen. Som lovat fick jag tips på hur man når toner i kan (andra oktaven), vilket jag behöver kunna bättre för att sätta Stilla natt på denna sidan av jul. Ett råd var att ”stick your lip more into the mouth of the flute”. Vart lite konstig känsla att få sådana råd mitt under #Metoo-kampanjen. Jag behövde i alla fall inte köra tungan i halsen på stackars Barbie. Bilden till detta inlägg visar just denna mun (utaguchi - sångmun på japanska) som underläppen skulle längre in i.

Han presenterar sig själv ödmjukt även i sin lärarroll som nybörjare. Jag som sökte en lärare (sensei) fann en nybörjare att lära från. En nybörjare som spelat shakuhachi i 25 år, är världsartist med titel Dai-shian (stormästare) samt klarar 4 oktaver (jag klarar typ 1.5). Skaplig nybörjare! Vill ni läsa mer om honom länkar jag till aboutsidan på hans hemsida.

När Alcvin kommer tillbaka från resa i Japan med några av sina elever på Shakuhachi Root Pilgrimage (något som han gör vartannat år) i december har han lovat att visa några enkla japanska melodier. Perfekt då kan jag ha släppt Stilla natt.

Oktober 2017 i en automagisk film

Hej, hej igen!

Denna gången blir det ett litet spontant inlägg då det inte är jag som har gjort grovjobbet. Det var nämligen så att min iPhone överraskade mig med ett fotocollage av bilder som den själv sammanställt till ett litet höstminne i form av en liten film. Bilderna var från de jag tog den 13 oktober då jag höstvandrade och övade Shakuhachi i skogen. Resultatet blev väldigt illustrativ för just denna bloggen så jag laddade upp den på Youtube med tanke på att dela den här.

Själva inlägget skriver nästan sig själv med då det är skrivet med min nya iPad med hjälp av den inbyggda diktafonfunktionen, så jag håller bara ner en knapp och pratar och maskinen skriver. Det funkar hyfsat bra och man behöver bara ändra lite med manuell handpåläggning här och var. Tanken med Ipaden är att börja använda den tillsammans med GarageBand och iMovie för att göra film och musik på (förutom konsumera film och sociala medier då).

Vi får se om dessa kan matcha detta automatiska mästerverk när jag väl vant mig med programvarorna. Hej på er!

Vacker höstmelodi

Hej, hej!
Nu är hösten här igen och jag har funnit ett nytt och höstigt shakuhachistycke som ackompanjerar till förra höstens delning Shika no Tone.

Detta stycke som är nykomponerad av den kanadensiska shakuhachiflöjtisten Alcvin "Ryuzen" Ramos heter Aki no Naga Ame (Höstens regniga säsong), och är skriven för att hedra de vänner som för honom gått bort detta året.

Mycket vackert! Enjoy!

Säg hej till egentillverkad rengörningsgrej!

Äntligen har det varit en helg med lite skönare höstväder så man kan vara ute och njuta lite. Hade vart lite dumt att inte ta tillvara på tillfället och ge sig ut i hösten och meditera in den. Löven börjar så smått falla uppe på Matsu no ma shakuhachi camp och en del växter har förlorat sin djupa gröna färg och blivit ljusgröna när klorofyllet minskat.

Förutom att ha spelat en massa han jag med i pauserna att tillverka en egen Tsuyutoshi (rengörningsduk) till Barbie, vilket ju är bra att ha när man spelar mycket. Själva tyget kommer från en för liten t-tröja som är fäst i en bit snöre som är längre än flöjten. I andra änden finns en tyngd som jag täljt till av en rönngren som hängde dumt till över stigen till och från lägret. Dubbelvinsten blir alltså renare flöjt och mindre grenar i ansiktet.

Det hela funkar alltså som så att man släpper ner tyngden (alltså rönnbiten) genom flöjten sedan kan man med hjälp av snöret dra tyget igenom flöjten. Enkelt och fiffigt och bra komplement till Barbies regelbundna bad. Gäller att vara renlig så man inte blir sjuk av flöjt.

Mitt namn är?

Hej! Mitt namn är (Vad?)
Hej! Mitt namn är (Vem?)
Mitt namn är Slim Shady

Haha, bara skoja ju! Slim Shady är ju rapparen Eminems alter ego och det kan man ju inte sno hur som helst.

Nej, istället är mitt nya namn Blomsterdrake!

Antar att det blev svårt att hänga med nu och ni undrar hur detta gått till, hur kan Pierre plötsligt heta Blomsterdrake? Jag ska förklara. Jag tänkte att jag lägger ju ner en betydande del av tid på japanska företeelser som har samröre på ett eller annat sett med zen-buddism. Inom aikidons sätt att träna finns influenser från arvet av tankegods från de som utövade teknikerna i det feodala japan, de som vi till vardags kallar för samurajerna. Ex. samurajer skapade den moderna shakuhachin och bildade en zen-buddistisk sekt kallad Fuke-shū på 1600-talet. Den japanska krigaradeln (samurajerna) älskade zen då den passade in i deras liv rent praktiskt.

Så jag tänkte när man ändå är typ hobbymunk som blåser zen i en flöjt och tränar aikido kan man ju skaffa sig ett Dharma-namn. Jag hittade några slumpgeneratorer på nätet för buddistiska munknamn och alla var typ skräp utom en. Den å andra sidan gav väldigt långa namn (dock poetiska sådana) enligt tibetanskt sätt, så jag plockade ut blomma och drake. När russinen var ur kakan var det lätt att ta det japanska ordet för blomma (花 Hana) och drake (竜 Ryū). Det sammansatta namnet Blomsterdrake skrivet med västerländska bokstäver blir Hanaryū och skrivet med japanska kanji 花竜.

Blomsterdrake, ett snällt och gulligt namn på en fredlig munk. Dessutom är drakar från österlandet lyckobringare till skillnad från västerländska dito.

Relaterat inlägg: Att skriva sitt namn på japanska

Stilla september, heliga september

Hejsan, hejsan latjolajbanlådan! Hoppsan, blev visst fel det var ju inte Fem myror är fler än fyra shakuhachi utan Shakuhachidagboken.

I helgen har det varit indiansommar med sol och över 20 plusgrader Celsius varmt. Jag har varit nere vid Solängekvarn för längre träningssessioner bägge dagarna och det har varit lika mycket moln bägge dagarna. Om jag snurrat runt 360 grader har jag sett fyra moln per dag.

Det har känts ganska konstigt att stå där nere och öva på ett nytt projekt jag har dragit igång, att lära mig en synnerligen populär julpsalm. Vilken det är har ni säkert listat ut med hjälp av ledtråden i rubriken. Antar att den konstiga känslan snart går över nu när vi går över till höst och dagarna blir kortare, kallare och mindre sommarlik. Med tanke på hur fort tiden går är vi snart i december när denna julpsalm hör hemma och förmedlar de rätta känslorna och stämning.

På lördagen var jag på kvällen i Kinna och lyssnade på rockbandet Right Out som spelade på Skrädderiet. Det var det evenemang som var lite av final för sommarens musikspelningar i kommunen. Ytterligare en reminder på att det är hög tid att planera sitt förhoppningsvis musikaliska julkort. Jag började planera detta redan förra vinter genom att spela in en videosnutt med juligtmotiv och snö fall i fall det inte blir ett bättre tillfälle i år.

Som vanligt har jag tagit noterna för tin whistle och som vanligt (no suprice) är musiken inte skriven i en pentatonisk skala. Det blir alltså lika som när jag försöker få till Happy birthday man får fixa till lite omarbetningar. Det funkar bara det finns igenkänningsfaktor känner man igen låten, precis sam mun kin loxa dubba taklin, bara första och sista bokstaven är rätt och man vet hur många bokstäver ordet har. Våra hjärnor är rätt coola!

Ett annat problem jag har än så länge är att jag bara, vart fall stort sett, träffar låga toner och Stilla natt går upp på höjden i en längre passage innan kommer till slutklämmen "oss är en frälsare född" som slutar djupt. Hinner förhoppningsvis fixa till detta med innan dags. Här nedan är ett smakprov på hur det låter så långt. Inte det bästa exemplet på hur det låter. Inspelningen är ifrån igår och jag lyckades som bäst inomhus på förmiddagen idag, fast då spelade jag inte in. Det jag spelade in på eftermiddagen lät klart sämst fast jag då tränat mest, så jag raderade det direkt utan lyssna igenom. Kanske tränat så mycket att det måste sjunka in och sätta sig den kunskapen som träningen införskaffat, typ överträning?