söndag 3 september 2017

Stilla september, heliga september

Vy över Häggåns forsande vatten bland solbelysta träd vid Solängekvarn.
Hejsan, hejsan latjolajbanlådan! Hoppsan, blev visst fel det var ju inte Fem myror är fler än fyra shakuhachi utan Shakuhachidagboken.

I helgen har det varit indiansommar med sol och över 20 plusgrader Celsius varmt. Jag har varit nere vid Solängekvarn för längre träningssessioner bägge dagarna och det har varit lika mycket moln bägge dagarna. Om jag snurrat runt 360 grader har jag sett fyra moln per dag.

Det har känts ganska konstigt att stå där nere och öva på ett nytt projekt jag har dragit igång, att lära mig en synnerligen populär julpsalm. Vilken det är har ni säkert listat ut med hjälp av ledtråden i rubriken. Antar att den konstiga känslan snart går över nu när vi går över till höst och dagarna blir kortare, kallare och mindre sommarlik. Med tanke på hur fort tiden går är vi snart i december när denna julpsalm hör hemma och förmedlar de rätta känslorna och stämning.

På lördagen var jag på kvällen i Kinna och lyssnade på rockbandet Right Out som spelade på Skrädderiet. Det var det evenemang som var lite av final för sommarens musikspelningar i kommunen. Ytterligare en reminder på att det är hög tid att planera sitt förhoppningsvis musikaliska julkort. Jag började planera detta redan förra vinter genom att spela in en videosnutt med juligtmotiv och snö fall i fall det inte blir ett bättre tillfälle i år.

Som vanligt har jag tagit noterna för tin whistle och som vanligt (no suprice) är musiken inte skriven i en pentatonisk skala. Det blir alltså lika som när jag försöker få till Happy birthday man får fixa till lite omarbetningar. Det funkar bara det finns igenkänningsfaktor känner man igen låten, precis sam mun kin loxa dubba taklin, bara första och sista bokstaven är rätt och man vet hur många bokstäver ordet har. Våra hjärnor är rätt coola!

Ett annat problem jag har än så länge är att jag bara, vart fall stort sett, träffar låga toner och Stilla natt går upp på höjden i en längre passage innan kommer till slutklämmen "oss är en frälsare född" som slutar djupt. Hinner förhoppningsvis fixa till detta med innan dags. Här nedan är ett smakprov på hur det låter så långt. Inte det bästa exemplet på hur det låter. Inspelningen är ifrån igår och jag lyckades som bäst inomhus på förmiddagen idag, fast då spelade jag inte in. Det jag spelade in på eftermiddagen lät klart sämst fast jag då tränat mest, så jag raderade det direkt utan lyssna igenom. Kanske tränat så mycket att det måste sjunka in och sätta sig den kunskapen som träningen införskaffat, typ överträning?





Share/Bookmark
Postad av Pierre Eriksson | No comments

0 kommentarer :

Skicka en kommentar