Jag är Takebito!

God fortsättning på det nya året!

Jag har ett litet tillkännagivande så här på det nya året som kanske inte kommer helt som en överraskning. Jag är en Takebito som på japanska betyder 'Bambu-person' och skrivs såhär med skrivtecken: 竹人.

Det är min vän och shakuhachi-mentor Alcvin Ramos som lärde mig ordet och dess mening när han var i Japan på sin shakuhachi-pilgrimsresa och delade med sig av bilder när han skördade bambu  för tillverkning av shakuhachi.

Ordet beskriver kort och gott en person som känner passion för bambu. I vilket sammanhang är inte viktigt, vilket gör det till ett väldigt inkluderande ord, så som vackra ord ska vara. Det spelar alltså ingen roll om din passion för bambu manifesteras genom att du spelar bambu-instrument, odlar bambu, målar bambu eller gör korgar eller annat av bambu.

Jag är en Takebito! Är du? Har dock inte alltid varit det utan det har vuxit på mig de senaste åren efter att ha först börjat lyssna väldigt mycket på shakuhachi-musik och sedan börjat försöka spela instrumentet själv. När jag var yngre var jag mer en fantast av japanska svärd och i den världen hyllar man mer stål och ser bambu som något man kan hacka i småbitar genom övningshugga, på japanska kallat tameshigiri.

Bilden är lånad från Wikimedia och visar en av världens mest berömda bambuskogar, den i Arashiyama-distriktet utanför Kyoto, Japan. Dessa ser verkligen ut som träd! Vissa sorter av bambu kan bli upp till 40 meter höga med en diameter på 30 centimeter, vilket gör bambun till världens största gräs! En del bambuarter blir dock bara några decimeter höga. Bambu är även den mest snabbväxande växten i världen där vissa arter kan växa hela 1 meter per dygn. visst är det otroligt!?

Fukt i flöjten

Hallå!

Det är den härliga och lugna sista söndagen innan jul i dag och en perfekt avrundning av en underbar helg. I går var jag i Skene hos Marks Budoklubb och deltog i lite firande av att aikidon har funnits i kommunen i 45 år. Det var en väldigt rolig och intensiv dag så det kändes avkopplande att varva ner och avrunda helgen med att gå ut i naturen och sprida lite julfrid och öva shakuhachi.

Det var också skönt väder ute för årstiden med temperatur kring nollan och vindstilla. Som ni ser på bilden var det även vackert ute med vinterskrud. Trots det milda vädret stötte jag på lite patrull ganska så snart. Tonen tappade allt mer kraft och i bland försvann helt eller blev svajig. Det började rinna vatten ur fingerhålen och då speciellt tumhålet på baksidan. Jag torkade ur flöjten med rengörningsduken men nästan direkt efteråt var vi tillbaka på ruta ett igen och proceduren upprepades om och om igen. Jag spelar det mesta av tiden utomhus året om och aldrig haft denna grad av problem med kondensering. Var till och med tvungen att kontrollblåsa på mitt finger för att känna om andedräkten var varm men jag blåste en sval luftström.

Sitter och funderar hur komuso-munkarna i forna Japan som också spelade utomhus hade det i december? De kanske inte samlades uppe i Hokkaido på pilgrimsresa utan avbröt vandringarna och höll sig i sitt zen-tempel? Eller är det bara som vanligt! Bara jag som är allmänt kass och dålig...? :D Perry Yung boendes kring New York har jag sett tidigare videobevis på att han låter bra vid snö! Tyvärr hittar jag inte det klippet längre på Youtube annars hade jag delat det här.

Pierre och Barbie önskar alla Meri Christmas!

Jag och Barbie önskar er alla en riktigt Meri Christmas! Där fick jag allt till det med en riktig shakuhachi-ordvits. Meri är det japanska ordet för när man blåser en ton flat, alltså sänker tonen när man spelar shackuhachi.

Som jag skrev i denna bloggpostningen från september har det övats rätt så frekvent under hösten på en hyfsat känd julpsalm för att vid denna tiden på året kunna presentera en musikalisk julhälsning så gott vi kan. Dead line för detta projekt har hela tiden varit att den skulle presenteras vid Lucia. Så för att kunna hålla tidsschemat skedde inspelningen och efterarbetet under söndagen (10 december), vilket är min sista lediga dag innan Lucia. Som tur var fick vi även lite snö den dagen. Snö är inget man är bortskämd med där jag bor. Fick där en trevlig bonus med tillfälle att ta lite nya lite juliga bilder kring min hembygd till denna video. Snöfallet fortsatte sedan senare på kvällen och även lite under dagen i dag (läs mån den 11),  så nu är det än mer stämning ute.

Vad vi framför är vår egen tolkning av Stilla natt. Anledningen till att jag valt denna låten av all julig musik att välja mellan är för att det är en av de låtar som fanns inspelade på hemsidan hos de som säljer den flöjten jag har. Efter att ha hört den inspelningen kring juletid i samband med att jag köpte min flöjt blev den en av låtarna som hamnade på min bucket list. Tyvärr hittar jag inte det ljudklippet på deras hemsida längre. Här kommer i alla fall vår version! Den låter dock inte lika bra som jag minns deras, men andra sidan var den nog inspelad i studio av någon som var bättre. Spela in musik med mobiltelefon sittande på sängkanten i sovrummet är dock vad jag fick nöja mig med den här gången också.

God Jul på Er alla!

Shakuhachi rockar hårt igen!

Hej!
För en tid sedan skrev jag ett inlägg om Wagakki band och länkade in en video till en av deras hårdare folk metal-låtar Ikusa. Syftet förutom att visa modern bra musik innehållandes shakuhachi var att visa att shakuhachi duger till så mycket mer än bara meditativ zen musik. Här kommer ett ytterligare exempel på detta!

Denna gång lyfter jag fram en låt som är äldre än Wagakki bands Ikusa och mer traditionellt västerländsk men fortfarande håller sig inom subgrenarna till metalmusik. Låten jag pratar om är Nobody's  Listening med Linkin Park från deras album Meteora från 2003.

På den låten är det multiinstrumentalisten David Zasloff som fick äran att spela shakuhachi till samplingen till låten. David är en shakuhachiflöjtist som liksom jag började sin karriär inom instrumentet som självlärd i sex år innan han formellt började ta lektioner för en traditionell lärare, vilket har satt hans unika prägel på musiken. Eftersom jag identifierar mig  med honom hade jag tänkt återkomma till honom i en separat postning längre fram.

Linkin Park är än av de grupper som med sin dominans inom musiken på början 2000-talet har lämnat intryck och påverkat mig och säkert de flesta som var relativt unga då. Därför är jag lite glad att de platsar in på denna bloggen och denna post skrivs med en hedrande tanke till bandets bortgångna sångare Chester Bennington som tragiskt lämnade oss allt för tidigt i somras.

Sökte sensei fann nybörjare

Hallå!

Som ni kanske minns skrev jag i somras ett inlägg döpt till Jakten på sensei. Jag kände mig då stagnerad och kände att jag inte kunde driva på min egen utveckling på egen hand. Jag skrev brev till en engelsk shakuhachilärare och fick kontakt men inget svar på mitt sista mejl. Jag bestämde mig ge honom tid att svara innan jag sökte vidare. Under den tiden kom jag fram till att jag var på rätt väg fortfarande på egen hand och att stagneringen berodde inte på kvaliteten på mina övningar utan på kvantiteten. Jag behövde träna oftare för att ta mig märkbart längre på en given tid.

Visserligen insåg jag att jag behöver en sensei (lärare på japanska) för att så småningom om kunna spela något som påminner om traditionellt japanskt och att det är bra att ha någon att vända sig till. Har dock enda sedan augusti varit fullt upptagen med mitt stilla nattprojekt som snart måste sitta ok för inspelning och varit nöld med detta. Jag tror jag kan hålla tidsplanen.

Enda sedan första kontaktförsöket med en lärare har jag haft en plan B och Plan C och följt andra personer än denna engelsman på sociala medier. En av dessa andra personer är den japanbördige kanadensaren Alcvin Ramos som jag tidigare postat här i samband med att jag valde en höstmelodi att presentera i oktober. Var lite av en slump (eller är det?) att jag fick chansen att få in en fot i shakuhachigemenskapen. Alcvin lade ut en post på Facebook i mitten på oktober att han skulle livestreama en gratis nybörjarkurs, vilket han gjorde och jag var där liksom andra mer etablerade elever och vänner till honom. Tyvärr kunde jag inte blåsa med honom vid det tillfället då lektionen var för sent svensk tid om man inte vill bli vräkt, så jag iakttog och kommenterade och gick igenom övningarna dagen efter. En av kommentarerna jag skrev var att jag hade svårt att blåsa kan (andra oktaven) och han sa att han kanske tar upp det i en uppföljare.

Måndagen efter såg jag ett nytt inlägg från Alcvin där han skrev att på torsdag skulle han åter livestreama och då ta upp grundläggande toner. Jag vart lyrisk, först aikido på onsdagen och dagen efter en shaku-lektion, vilken vecka jag hade framför mig!

Torsdagen kom och denna gången var tiden inte så sent på kvällen så jag kunde öva tillsammans med honom, dock utan han kunde höra mig, men jag hörde oss båda i mitt rum och det var första gången jag blåst shakuhachi tillsammans med någon, jag var inte längre en ensamvarg i shakuhachiuniversumet! Speciellt inte när jag efteråt tog mod att skicka en vänförfrågan till Alcvin och han accepterade plus efter det fick jag tillbaka två vänförfrågningar från två andra mycket kompetenta shakuhachispelare som också är vän med honom. Åter till lektionen. Som lovat fick jag tips på hur man når toner i kan (andra oktaven), vilket jag behöver kunna bättre för att sätta Stilla natt på denna sidan av jul. Ett råd var att ”stick your lip more into the mouth of the flute”. Vart lite konstig känsla att få sådana råd mitt under #Metoo-kampanjen. Jag behövde i alla fall inte köra tungan i halsen på stackars Barbie. Bilden till detta inlägg visar just denna mun (utaguchi - sångmun på japanska) som underläppen skulle längre in i.

Han presenterar sig själv ödmjukt även i sin lärarroll som nybörjare. Jag som sökte en lärare (sensei) fann en nybörjare att lära från. En nybörjare som spelat shakuhachi i 25 år, är världsartist med titel Dai-shian (stormästare) samt klarar 4 oktaver (jag klarar typ 1.5). Skaplig nybörjare! Vill ni läsa mer om honom länkar jag till aboutsidan på hans hemsida.

När Alcvin kommer tillbaka från resa i Japan med några av sina elever på Shakuhachi Root Pilgrimage (något som han gör vartannat år) i december har han lovat att visa några enkla japanska melodier. Perfekt då kan jag ha släppt Stilla natt.

Oktober 2017 i en automagisk film

Hej, hej igen!

Denna gången blir det ett litet spontant inlägg då det inte är jag som har gjort grovjobbet. Det var nämligen så att min iPhone överraskade mig med ett fotocollage av bilder som den själv sammanställt till ett litet höstminne i form av en liten film. Bilderna var från de jag tog den 13 oktober då jag höstvandrade och övade Shakuhachi i skogen. Resultatet blev väldigt illustrativ för just denna bloggen så jag laddade upp den på Youtube med tanke på att dela den här.

Själva inlägget skriver nästan sig själv med då det är skrivet med min nya iPad med hjälp av den inbyggda diktafonfunktionen, så jag håller bara ner en knapp och pratar och maskinen skriver. Det funkar hyfsat bra och man behöver bara ändra lite med manuell handpåläggning här och var. Tanken med Ipaden är att börja använda den tillsammans med GarageBand och iMovie för att göra film och musik på (förutom konsumera film och sociala medier då).

Vi får se om dessa kan matcha detta automatiska mästerverk när jag väl vant mig med programvarorna. Hej på er!

Vacker höstmelodi

Hej, hej!
Nu är hösten här igen och jag har funnit ett nytt och höstigt shakuhachistycke som ackompanjerar till förra höstens delning Shika no Tone.

Detta stycke som är nykomponerad av den kanadensiska shakuhachiflöjtisten Alcvin "Ryuzen" Ramos heter Aki no Naga Ame (Höstens regniga säsong), och är skriven för att hedra de vänner som för honom gått bort detta året.

Mycket vackert! Enjoy!