Jakten på sensei

Hallå, hallå!

Förra söndagen installerade jag en en inköpt webbkamera och konfigurerade Skype, samt skrev ett brev på engelska och mejlade till London. Tyvärr har jag inte fått något svar än. Vad jag är ute efter är en shakuhachi-lärare (sensei är lärare på japanska) och dessa växer inte på träd så England kändes nära i sammanhanget. Avstånd i km spelar ingen roll över Internet men antalet tidszoner man måste passera gör det. Antar det blir jag som elev som får sätta mig framför datorn på tider som passar min lärare. Blir ju problematiskt att bo i lägenhet och ha flöjtlektioner mitt i natten som exempel. Om det inte funkar med England så har jag vetskapen av två-tre intressanta lärare i Nordamerika.

Jag har kommit till det stadium känns det som att jag inte kommer framåt alls på egenhand (bortsett från att jag blir bättre och säkrare på det jag redan kan) samt att jag förr eller senare behöver en lärare om jag vill lära mig att spela de klassiska och historiska styckena som komusō-munkarna (ursäkta tautologin då sō i komusō betyder präst eller munk på japanska) spelade under Edoperioden (1603 - 1868) i det feodala Japan.

Jag får återkomma med hur jag lyckas i min jakt på sensei. Känns som en spännande sommar, minst lika spännande som filmen Jakten på Röd Oktober som släpptes 1990, och som ni kan se medan ni väntar på att jag jagar vidare!

På återseende!

Jag och Barbie har varit på 80-års kalas

I torsdags var jag och Barbie på födelsedagskalas hos yogaklostret utanför Fristad. Det var min gode vän och aikido-lärare Peter som fyllde 80 år, och detta skulle firas med ett knytkalas hos Robert och Frida på yogaklostret som är gemensamma vänner till Peter. Det var ett 30-tal personer med olika anknytningar till "födelsedagsbarnet", främst människor från aikidon, keramiken eller släkten som kom och tillsammans lyckades vi få till en helt magisk fulldag.

Dagen till ära hade jag tänkt av kärlek till Peter spela en födelsedags-fanfar på Barbie så jag började att googla shakuhachi + happy birthday... Attans noll träff. Klart att det inte skulle gå den enkla vägen men jag hade plan B klar. Googla happy birthday + tin whistle + key D... Ta-daa massa träffar! Nu hade jag noter till denna enkla visa men problemet är att jag själv får åka på jobbet att skriva om den till att passa shakuhachi. Den söta lilla irländska plåtflöjten är visserligen stämd i tonarten D precis som shakuhachin men den är i helt annan skala. Den är gjord efter heptatonisk skala och har därmed sju toner per oktav och Happy Birthday som mesta västerländska musiken är skriven för sådan skala. Shakuhachi däremot är gjord för en pentatonisk skala och har "bara" fem toner per oktav. Gentemot tin whisteln saknar shakun tonen B och E och i Happy Birthday finns det ett och annat B och E om man spelar i tonarten D.

Var bara att vara kreativ och leka runt tills man hitta vad man skulle byta ut dessa emot i stället. Problemet är om man byter ut för annorlunda försvinner igenkänningsfaktorn och ingen uppfattar vad det är för melodi. Efter en del prövande var jag nöjd men det var inte Happy Birthday som den komponerats så jag kallade denna tolkning för födelsedags-fanfar i stället.

Övade denna kreation flitigt i två veckor och offrade onsdagens aikido-träning för en sista övning i ett avskilt men central plats i Skene och det flöt på kanon just då, så bra att självkritiska jag kände mig säker inför mitt första offentliga uppträdande som jag skulle ge mig in på dagen efter.

På den stora dagen slog dock premiärnerverna i gång och framförandet blev tyvärr inte alls bra. Inte så mycket kanske för att det var publik närvarande (annat än fåglar och mygg som jag vanligtvis spelar för ute i naturen). Var nog mer att denna stund var viktig för mig (Inte varje dag en för en själv viktig person fyller 80 år) och jag ville verkligen prestera på en hög nybörjarnivå.

I kväll var jag likt tjuren Ferdinand tillbaka på hemvana marker med fåglar och mygg vid Solängekvarn och allt blev genast enklare igen, så jag spelade in hur det var tänkt att låta i torsdags. Bilden är från i kväll.

...Och så här var det tänkt:

Första försöket på en musikvideo

Satt hemma och jammade lite för mig själv idag när de andra var ute. Jag spelade in det för skojs skull och hade inga direkta planer med det hela utan bara jammade spontant och lekfullt. Resultatet  blev dock rätt bra för att vara mig och jag började fundera på att göra något av det. Förde därför över ljudfilen till datorn och öppnade Audacity och klippte ihop de bästa bitarna ur den dryga halvtimmes långa ljudklippet.

Jag brusreducerade och jämnade ut nivåerna (normalisera) och det lät okej men lite platt så jag lade på lite Abverb. Tyckte det blev så bra att jag letade upp ett videoklipp jag sparat sedan augusti i fjol när jag var ute i skogen och öppnade Adobe Premiere Elements och satte ihop en video. Resultatet kan ni se här nedan.

Men först här är ljudklippet innan jag lade till Abverb i mixningen som en referens. Det naturliga ljudet från shakuhachi med bara lite rumseko från ljudet studsar från lägenhetsväggarna in i micken.



Här är den färdiga videon.

Matsu no ma shakuhachi camp flyttar

En liten guidad rundvandring i det nya Matsu no ma shakuhachi camp. Det förra Matsu no ma-lägret fick flytta då det låg för nära ett hus med en hund som verkar vakta kullen eller se mig som ett djur som måste ställas och skällas på.

Matsu no ma shakuhachi camp

Då har det i dag varit vad som känns första riktiga vårdagen för i år. Kunde lätt stå still en längre tid och öva med bara t-tröja och en tunn M90-skaljacka på överkroppen och tunna byxor.

Jag var på ett ställe i dag inte så långt i från bostaden som jag inte varit på sen jag flyttade bort från detta område. Jag tänkte att det skulle vara ett av mina basläger för att vara i naturen och öva. Håller på att införskaffa campingprylar att ha med mig i en ryggsäck så jag ska klara ett läger över en helg eller något längre om tid finns.

Jag är visst inte den enda som vistats här för det låg en omkull vält plaststol där i gläntan. Om man gör rent den lite så kan man låna den och jag har inget emot att dela platsen med någon.

Stolen låg mellan två tallar som i sitt utsatta liv i en glänta på toppen av en kulle ser lite härjade av naturen och dess element, eller ska vi säga att de såg livserfarna ut? Hur som helst de krokiga tallarna med vridna grenar påminner lite om de tallar man brukar se odlade i krukor som bonsai-träd. De följer väl inte direkt stilmönstret för en typisk bonsai men elementen i formen fanns där lite subtilt.

Platsen där jag tränar aikido på har givits inofficiellt namnet Matsu no ma-dojo. Dojo är benämningen på en plats man tränar do som aikido och matsu no ma betyder mellan tallar. Dörren till dojon låg innan mellan en plantering av tallar på varsin sida om dörren. Numer är dock dessa tallar borta. Jag hittade en trevlig plats med en plaststol mellan två tallar, därför döper jag platsen till Matsu no ma shakuhachi camp.

Nya år och nya tag

Hej dagboken!

Det var ett tag sedan jag skrev och tiden rinner i väg och nu är det redan mars. Sedan sist har jag hunnit klara av tre nyår vilket är det som avses i den något svårbegripliga titeln. Det första nyåret var vårat egna traditionella nyår den 31 december, det andra var det kinesiska nyåret den 28 jan. Det tredje som jag inte tänker gå närmare in på är att det blev nytt räkenskapsår på företaget jag arbetar på, inte så spännande och relevant här men dock ett nytt år bland de nya åren.

Var inte ute på nyårsafton men väl nyårsdagen som bjöd på förvårligt väder med ett stilla lugn ute. Jag antar att de flest tog det lugnt efter gårdagens firande. Småfåglarna runt mig levde upp och stämde in med sin sång och kvitter vilket fick det hela kännas som en otroligt bra start på det nya shakuhachi-året 2017. November och december hade nästan totalt regnat bort och jag hade inte direkt disciplinen att gå ut med rengponcho och pannlampa efter jobbet. Därför kändes denna dagen extra bra!

Bilden är ifrån den 8 januari och då kom det lite vinter istället för försmak av våren. Det var en trevlig kontrast att vara ute i som bröt av det annars förekommande senhöstlika och dystra. Det vara de dock inte länge innan det grå och mörka tog över igen men bilden finns kvar och passar bra till detta inlägg.

Sedan kom det kinesiska nyåret och bjöd också på en solig, klar och lite småkylig dag. Denna dag till ära gick jag till Abborrsjön och testade på lite campingprylar jag köpt från Kina. Barbie fick följa med trots att hon inte är kinesisk, men en shakuhachi har sina rötter i Kina då det är i grunden en vidare utveckling av den kinesiska xiao-flöjten (länken går till engelska Wikipedia). Det är liksom det som är japanskt signum att ta saker någon annan har skapat och göra om det och göra det till något eget. Vi befinner oss alltså nu i Tuppens år vilket bland annat ska stå för skapande och självförverkligande. Låter som en bra grundsten till ett bra shakuhachi-år om man förvaltar det rätt!

Februari blev en helt annan sak än den fina början som januari bjöd på kantat med sjukdom av varierande grad från halvkrasslig till sängliggande. Förkylning har gått hårt åt mina luftvägar och taskiga luftvägar och blåsinstrument är en riktigt dålig kombination.

Summerar man detta dryga halvår jag någorlunda seriöst satsat på instrumentet känns det som jag kommit en god bit på väg. Den senare tiden har dock utvecklingen stannat av en del och det jag märker mest av som framsteg är att jag kan hålla vissa toner längre och mer koncist, om jag är bra i halsen det vill säga.

Så det var en uppdatering av läget hittills. Väl mött en annan gång!

Jag och hösten är tillbaka!

 Både jag och hösten har varit frånvarande ett tag men nu är vi båda tillbaka igen. Vart hösten har varit vet jag inte, men jag antar att den har hållit sig undan ett år av ren artighet för de andra årstiderna. Själv drabbades jag av synnervsinflamation och min synskärpa dippade ner till 7% under drygt en månad. Att öva på flöjt under denna tiden var inga problem då man inte spelar med ögonen förutsatt att man inte ska läsa noter för att lära sig något stycke. Shakuhachi-noter skrivs traditionellt med kanji (japanska skrivtecken) och ofta sparade som bild i PDF-filer vilket gör att det blir omöjligt för datorn att syntolka med talsyntes. Skriva blogginlägg hade funkat men kostade för mycket energi just då kändes det som. Öva spela däremot som sagt var är inget svårt och går helt på känsel. Shakuhachin har bara fem fingerhål att hålla reda på vilket är ju ingenting mot alla pianotangenter blinda musikern Stevie Wonder måste hålla reda på.

Vad som har skett på utvecklingsfronten sedan sist är att jag upptäckt två nya toner i den övre oktaven. Har dock ingen som helst kontroll över dem, vilket innebär att jag bara hamnar där och när väl är där är det det enda jag kan spela tills jag trillar bort därifrån. Som jag sagt tidigare är detta något typiskt shakuhachi-lärandet på nybörjarstadium. Flöjten tycks leva sitt egna liv och som spelare är det bara att hänga med. Jag borde ta och spela in och lägga upp dessa två nya ljud på bloggen. Det får bli nästa projekt.

Som sagt det är höst nu med höstfärger, hög luft och jakttider. det får mig att tänka på en av mina favoriter bland de traditionella musikstyckena som zenmunkarna i Fuke-ordern under sista delen av den feodala eran i japan spelade för meditation och allmosor. Stycket heter Shika no tome (typ Avlägset rop från hjorten på svenska) och handlar om en ensam hjorthannes avlägsna lockrop på en hona som ekar i bergen. Här är den och vi ses!